Idag så gick en gammal klasskompis bort i en hemsk och utdragen sjukdom. Känns så hemskt att han måste lämna oss så ung. Han hade både sambo och barn och det är så hemskt att sådant händer. Han var pojken som jag skickade mitt första kärleksbrev till och han var även den som jag var mest arg på för att han inte ville vara med mig. Jag var nog en aningens efterhängsen när jag var liten. Jag var kär i alla killar i klassen, men han var ändå den som var sötast. Och så bodde han ju i byn och det var alltid praktiskt. I högstadiet växte vi helt ifrån varandra men han har alltid funnits i mina tankar som min första kärlek...
Mina tankar går till hans familj och vänner och jag hoppas han slipper lida där han är nu.
Usch så hemskt! Man ska verkligen inte behöva gå bort så ung och absolut inte när man har små barn. Usch usch!
SvaraRaderaNej, sånt gör så ont i hjärtat! Kram
SvaraRaderaTrevligt att träffas idag, och det är alltid skönt att få gråta en skvätt. Jag hade inte läst detta inlägg förrän nu! I så fall hade jag kramat dig lite extra.